Tatuering

Förr väntade man i sin ungdom på att bli femton år och få köra moped eller rent av att bli arton och att få lämplighetsintyg och sedermera körkort för att kunna nå metropoler som Kil, Vålberg eller rent av Karlstad. Numera verkar det vara så att många ungdomar väntar på artonårsdagen för att kunna tatuera sig (med benägen hjälp givetvis). Tiderna förändras.

Kanske borde några av dessa ivriga ungdomar tänka på Nordisk Familjeboks kloka förmaningar från 1919: ”Bilderna (tatueringarna, min anm.) låta sig ej annat än operativt borttagas, men undergå ibland i följd af kroppens med årens växlande form betydande deformeringar”.

Själva ordet användes först av själve James Cook på 1760-talet.  Han tog det med sig från de polynesiska språken. På tahitiska och samoanska lär ordet vara tatau, medan det på marquesiska heter tatu.

Nämnda upplaga av Nordisk Familjebok är också säker på vilka som plägar tatuera sig: ”Tatuering genom instickning är ytterligt vanlig inom vissa lägre samhällsklasser, men alldeles särskilt bland sjömän, prostituerade och förbrytare”.

Som vanligt en liten illustration till fenomenet, men denna gång utfärdas en varning. Inget för känsliga eller barn eller en kombination av de två!

Det här inlägget postades i etymologi, ord, ordkunskap, svenska. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s